Cassis hade småvärkar länge men var lugn och ville gärna ligga i bolådan eller sängen tillsammans med Alice eller Georgia. Oftast brukar öppningsskedet hålla på i 12-24 timmar men jag har läst att det även kan vara upp till 36 timmar. Eftersom hon var lugn och åt bra så hade jag bestämt att vi inte åker till djurkliniken förrän de 36 tim har gått, alltså i morse kl 7. 

Men efter midnatt så tyckte jag mig se en lite svag krystvärk och jag tänkte äntligen, det kom några svaga då & då men ville inte sätta igång ordentligt. Då fick jag en magkänsla att något var väldigt fel...tänk om båda hornen tömt sig samtidigt och det var stopp. Jag lyssnar alltid på min magkänsla så vi åkte snabbt in till Bagarmossen som har öppet dygnet runt. Cassis röntgades och man såg två kattungar som mycket riktigt var i krock och vid ultraljudet så hade den ena kattungen svagare hjärtljud vilket dom kan få i en sådan stressad situation. Ingen kunde ju komma ut och vi beslutade att snitta henne direkt och jag bad även att veterinären skulle kastrera henne då detta var hennes tredje kull.

Vi satt alldeles ensamma i väntrummet och tiden gick långsamt men till slut så kom hon ut och sa att allt gått bra och att båda kattungarna levde.

Sedan fick vi stanna en stund tills de såg att Cassis mådde bra. Såg där att det blev en rödsilver hane och en svartsilver hona men nu när honan torkar upp anar jag rött så det är troligtvis en svartsilversköldpadda.

När vi kom hem så tog Cassis moderskänslor över direkt och nu diar båda två. Är så otroligt lycklig över att det slutade bra och nu har jag ätit frukost och ska försöka sova lite då jag varit vaken i två dygn...men frågan är om jag inte har för mycket adrenalin i kroppen.

En stolt mamma Cassis...

Och två små sötnosar...