Lilla Josephine somnade in igår kväll i min hand när jag skulle mata henne kl 22.

Jag stödmatade henne varannan timme men hon var så svag, sent igår eftermiddag så började hon andas tungt med öppen mun och när jag lyssnade på henne så tyckte jag att andningen lät konstig så jag tror att det var lunginflammation som blev värre trots pencillinet. Och igår kväll tog jag upp henne och försökte mata men märkte snabbt att hon blev lugn i kroppen och att andning saktade in och hon slutade andas. Jag behöver nog inte berätta hur mina tårar trillade för mina kinder och gör så nu med när jag skriver om det. Samtidigt känns det bra att hon somnade in i min hand istället för att ligga "själv" i bolådan.

Älskade Josephine du är så saknad   

En sista bild från igår när hon låg tillsammans med mamma Cassis...

Och en bild tillsammans med mamma och bror Napoleon, ni ser storleksskillnaden...