Strax efter att jag skrev ett inlägg i morse om att Clara var inlämnad på djurkliniken så ringde telefonen, det var veterinären som hade kikat i munnen innan dom skulle söva henne och ser att det inte ser bra ut längst bak. Hon misstänkte FORL och ville skicka henne till Arninge Djurklinik som har en tandspecialist & tandröntgen och frågade om det var okej att en personal åkte dit med henne. Senare under dagen så ringer veterinären som har tänder som specialitet och berättar att en tand har knappt någon rot kvar och den bredvid har börjat brytas ner och ville ha klartecken för operation. Nu har vi kommit hem med en nyopererad Clara som kommer att få smärtstillande under en veckas tid då hon har ont...stackars Clara. Vi har inte märkt någonting förutom att hon börjat lukta lite illa och haft lite tandsten. Hon var ju hos veterinären för några månader sedan och vaccinerade sig och då tittar dom alltid i munnen och sa att hon började få tandsten som förmodligen behövde det tas bort framåt vår/sommar. Veterinären sa också att om en katt en gång fått FORL så brukar det tyvärr ha en tendens att komma tillbaka. Så nu tar vi en dag i taget och hon kommer att undersökas med röntgen 1-2 ggr per år. Tyvärr täcker inte Agrias försäkringen FORL  så jag blev 5.000 kr fattigare, där ser man hur viktigt det är med en kattbuffert.

Denna info fick jag med mig från veterinären Johannes Vallek Bergstedt...

"FORL är ett tandlidande som förekommer hos katt. Orsaken är en så länge okänd. Sjukdomen karakteriseras av en successiv nedbrytning av tänderna och drabbar även vilda kattdjur. Flera olika faktorer har föreslagits bidra till sjukdomens uppkomst såsom mekanisk stress, underliggande sjukdom, immunologiska faktorer och obalans i fodret. Frekvensen av sjukdomen tycks öka. I Sverige har 32% av katt populationen FORL.

Sjukdomen är mycket smärtsam. Ofta har drabbade katter svårt att äta, framför allt när de bjuds hård och kall mat. FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. Ofta söker djurägaren veterinärvård för att katten har dålig aptit. Men FORL upptäcks även vid rutinmässiga munsaneringar. Sjukdomen utgörs av varierande grader av förlust av tandsubstans.

Skadorna delas in i fyra stadier:

Från början ses grunda ytskador nära tandköttskanten, som inte går in i tandbenet.

Stadie två omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Då tandens pulpa och tandbenet har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam.

Vid tredje stadiet har pulpahålan angripits.

Fjärde stadiet omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona, nedbrytning av roten eller sammanväxning av rotrester. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet.

Andra till fjärde stadiet ses tydligt vid röntgenundersökning av angripna tänder. För att utesluta och/eller säkrast ställa diagnosen FORL krävs alltså röntgen av alla tandrötter.

Katter med FORL lider vanligen även av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats. I anslutning till den skadade tanden ser man ofta att tandköttet runt om är inflammerat och börjar lätt blöda vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandköttet och läkkött som täcker tandskadan. Tidiga skador kan ibland påvisas utan att det är inflammation i tandköttet vilket kan tala för att de inflammatoriska förändringarna som vanligen ses i samband med FORL är sekundära till skadorna.

Det tycks inte finnas någon entydig köns-eller raspredisposition för sjukdomen. Dock verkar FORL öka med stigande ålder.

För närvarande finns ingen behandlingsmetod som avbryter sjukdomsförloppet. Idag rekommenderar man att tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. När det gäller långt gångna defekter görs ofta en kronamputation istället för att dra ut tanden på grund av att roten är så skör och lätt går sönder. Det är viktigt med återbesök dels för att se att inga komplikationer tillkommit samt att inga fler tänder angripits."

Nu på morgonen har Clara blivit inlämnad på Djurkliniken för att bli sövd så att veterinären kan ta bort tandsten i munnen...hon luktar inte så gott i munnen. Det finns ju alltid risker med sövning så lite oroligt är det trots allt men hon kommer säkert få ett riktigt stimorol leende.