Jag vill bara tacka er alla som har kommenterat, skickat mejl och hört av sig på telefonen under den här jobbiga veckan. Vilken otrolig värme och omtänksamhet det finns i vårt avlånga land   

Att vara kattuppfödare är så fantastiskt roligt men så fruktansvärt tungt när det går fel. Är så glad över att jag har min lilla kejsare Napoleon...gissa om att han kommer att bli överöst med kärlek.

Cassis är en sådan lugn & trygg kattmamma men i fredags blev hon så rastlös och gick omkring och jamade, hon försökte även smita ut från lägenheten. Jag har aldrig sett henne på det här viset och när jag stödmatade Josephine så låg hon och tittade på...när jag stödmatade en ur USA-kullen gjorde hon allt för att ta tillbaka ungen så det var som om hon visste att jag hjälpte lilla J.

När Josephine somnade in i min hand så la jag ner henne i bolådan och Cassis började frenetiskt slicka henne och efter ett tag tog jag bort henne och plötsligt var Cassis lugn. Hela den natten var det tyst och hon låg stilla i bolådan hos Napoleon.

Men igår började hon jama igen och gick omkring överallt i lägenheten så förmodligen letade hon efter Josephine...nu har det lugnat ner sig och hon ligger i bolådan hos sin lilla kejsare.

Idag är Napoleon 1 vecka, han hade en födelsevikt på 104 g och idag väger han 253 g.

Napoleon med mamma Cassis...

Lilla Josephine somnade in igår kväll i min hand när jag skulle mata henne kl 22.

Jag stödmatade henne varannan timme men hon var så svag, sent igår eftermiddag så började hon andas tungt med öppen mun och när jag lyssnade på henne så tyckte jag att andningen lät konstig så jag tror att det var lunginflammation som blev värre trots pencillinet. Och igår kväll tog jag upp henne och försökte mata men märkte snabbt att hon blev lugn i kroppen och att andning saktade in och hon slutade andas. Jag behöver nog inte berätta hur mina tårar trillade för mina kinder och gör så nu med när jag skriver om det. Samtidigt känns det bra att hon somnade in i min hand istället för att ligga "själv" i bolådan.

Älskade Josephine du är så saknad   

En sista bild från igår när hon låg tillsammans med mamma Cassis...

Och en bild tillsammans med mamma och bror Napoleon, ni ser storleksskillnaden...

Allt gick så bra efter snittet och kattungarna ökade i vikt, men i onsdags kväll så upptäckte jag att Josephine minskat i vikt, var slö och ville inte dia. Jag var uppe hela natten och försökte få henne att dia samt försökte få i henne lite mjölkersättning men hon ville inte svälja utan bara skrek. Igår morse var jag direkt till veterinären när dom öppnade, där blev hon undersökt men han hittade inget fel så Josephine blev uppvätskad i nacken samt en spruta med pencillin.

Sedan dess har jag fösökt att stödmata lite varannan timme men hon har fortsatt minskat i vikt, jag är så ledsen och orolig för det ser inte ljust ut.

Napoleon däremot har redan dubblerat sin födelsevikt så skillnaden är enorm när de ligger bredvid varandra.

Det är inte alltid så lätt att föda upp kattungar och just nu är det dygnet runt så någon sömn blir det inte. Är tacksam över att det finns försäkringar och att jag har en buffert på mitt "kattkonto" för även om försäkringen träder in så får jag betala en hel del...summan är nu uppe i nästan 16.000 kr för veterinärkostnader.

Vi får se hur denna dag slutar...

Ja jag undrar hur det blir här hemma nu när vi har en kattunge som heter Josephine de Beauharnais för en av mina döttrar heter Josephine. Ni kan tänka er när jag ropar Josephine här hemma, vem menar jag då...hoppas inte dottern blir tokig på mig    

Josephine 3 dagar...

Jag fick ett samtal nu på förmiddagen och det var en veterinär från Bagarmossen som ville höra hur allt gått och om Cassis & kattungarna mådde bra. Väldigt trevligt att dom ringer och kollar upp, berätta att allt bara var bra men igår hade nog Cassis lite ont för hon åt knappt någonting men i natt kom aptiten tillbaka. Berättade om mitt namntema Kejsarkullen och hon tyckte det var passande namn.

Nu på morgonen har jag bytt bolåda till min utställningsbur i tyg och det gillade Cassis för där kan hon sträcka ut sig ordentligt...

Nu har kattungarna fått namn, tittade i min rosa bok på olika temaförslag som jag skrivit upp men ingenting passade. Då kom jag plötsligt på att eftersom kattungarna förlöstes med kejsarsnitt så måste de naturligtvis har namn efter en kejsare och en kejsarinna. Hanen har fått namn efter kejsaren Napoleon Bonaparte och honan efter hans fru kejsarinnan Josephine de Beauharnais.

Sedan vill jag tacka er alla för underbara gratulationer   

Får jag presentera Napoleon...

Och Josephine...

Cassis hade småvärkar länge men var lugn och ville gärna ligga i bolådan eller sängen tillsammans med Alice eller Georgia. Oftast brukar öppningsskedet hålla på i 12-24 timmar men jag har läst att det även kan vara upp till 36 timmar. Eftersom hon var lugn och åt bra så hade jag bestämt att vi inte åker till djurkliniken förrän de 36 tim har gått, alltså i morse kl 7. 

Men efter midnatt så tyckte jag mig se en lite svag krystvärk och jag tänkte äntligen, det kom några svaga då & då men ville inte sätta igång ordentligt. Då fick jag en magkänsla att något var väldigt fel...tänk om båda hornen tömt sig samtidigt och det var stopp. Jag lyssnar alltid på min magkänsla så vi åkte snabbt in till Bagarmossen som har öppet dygnet runt. Cassis röntgades och man såg två kattungar som mycket riktigt var i krock och vid ultraljudet så hade den ena kattungen svagare hjärtljud vilket dom kan få i en sådan stressad situation. Ingen kunde ju komma ut och vi beslutade att snitta henne direkt och jag bad även att veterinären skulle kastrera henne då detta var hennes tredje kull.

Vi satt alldeles ensamma i väntrummet och tiden gick långsamt men till slut så kom hon ut och sa att allt gått bra och att båda kattungarna levde.

Sedan fick vi stanna en stund tills de såg att Cassis mådde bra. Såg där att det blev en rödsilver hane och en svartsilver hona men nu när honan torkar upp anar jag rött så det är troligtvis en svartsilversköldpadda.

När vi kom hem så tog Cassis moderskänslor över direkt och nu diar båda två. Är så otroligt lycklig över att det slutade bra och nu har jag ätit frukost och ska försöka sova lite då jag varit vaken i två dygn...men frågan är om jag inte har för mycket adrenalin i kroppen.

En stolt mamma Cassis...

Och två små sötnosar...